idag cyklade jag och hämtade Frank själv på förskolan. Han blev så lycklig över att se att jag kom med cykelhjälm. Äntligen skulle han få åka cykel, vilket han älskar. Han var ivrig för att dubbelkolla så hans hjälm också var med samtidigt som han berättade för alla på förskolan att han skulle åka cykel hem. Han var så lycklig på cykeln hela vägen hem och väl hemma vattnade vi jordgubbsplantorna innan vi lekte en timme i trädgården. Vi körde rullebör, lekte med bilar och lekte gömme så Franks egna sätt. Väl inne sedan vilade han framför något program i soffan och jag kunde laga mat till oss två i lugn och ro. Middagen åt vi stillsamt och pratade och skojade ihop. Han har blivit så duktig på att äta själv och dricka ur glas eller mugg. Efter att jag plockat undan maten gick vi upp och lekte en stund innan Frank badade. Han badade nog närmare 30 min och lekte rollekar både själv och involverade mig. Sedan blev det pyjamas och mys i soffan tills pappa kom hem. Vi hade en helt underbar eftermiddag bara jag och Frank.
Detta låter som en vanlig eftermiddag i en vanlig familj och så önskade jag också att det var. Jag önskar att våra eftermiddagar såg ut så här när Filip jobbar men tyvärr är det inte så. Detta händer en gång i månaden ungefär att jag och Frank har en eftermiddag själva bara han och jag. Jag längtar så efter att hämta honom varje vecka efter förskolan och tillsammans bara vi två utforska världen och så kommer det också att bli i sen. Sen och inte nu kommer det bli så. Nu njuter jag extra den gången i månaden som jag orkar detta och stoppar in minnet av dagen i mitt hjärta extra långt in. Älskade unge vad du är underbar att följa i vardagen och vad du är inkännande gentemot mig redan som två åring. Du gör att cancer resan är värd varenda bieffekt för att få uppleva världen med dig 💜