I förmiddags när jag klädde på Frank så tänkte jag att dessa kläder måste han ha på sig nästa gång vi besöker morfar. Gammelmorfar kommer tycka han ser tuff ut i dem och sen ska jag berätta att Frank kan stå flera sekunder utan stöd nu. Men så slog det mig att det finns ingen nästa gång hos gammelmorfar, inte fler gånger som jag får berätta och dela saker med honom ❤️ Han har varit en stor förebild och samtalspartner för mig och nu är han bara borta. Han närvaro och nyfikenhet är bara borta. Men nu tittar han på mig uppifrån istället och får uppleva allt tillsammans med älskade mormor. Det tuffaste blir nu att göra allt utan honom för första gången, men jag vet att han älskade oss och var stolta över oss. Precis som vi över honom ❤️