Igår lyckades jag läsa en hel bok. För er som känner mig sedan innan vet att jag lätt har kunnat läsa i flera timmar i sträck utan problem. Sedan jag började med cellgifterna har jag inte kunnat fokusera på en bok utan att hjärnan har blivit snabbt trött, jag har därför valt ljudböcker istället. Men igår hände det alltså jag lyckades läsa i flera timmar utan att bli trött. För varje sak som återgår till det normala är en liten seger för mig.
För er som inte upplevt hur det känns att bli trött bara av att läsa en novell eller gå en runda förstår jag att detta låter konstigt. Jag kunde inte själv föreställa mig hur det kunde vara innan allt detta, men nu är jag ödmjuk för det och lyssnar verkligen på kroppen för att så snabbt som möjligt återgå till mitt gamla jag. Det gäller att träna kropp och knopp på ett lagom sätt. Skam dem som ger sig! Jag har fler utmaningar framför mig det vet jag och jag kommer ta dem vid hornen också när de kommer och hur de är kommer se ut.
Fira varje liten seger så blir kamperna lättare.