Idag var jag på sista besöket på specialistmödravården i Lund. Allt såg bra ut med bebisen och han växer enligt sin egen kurva precis som han ska. Vi fick också bekräftat att det verkligen är en lite pojke där inne. Ansiktet fick vi som vanligt inte se, men snart kan du inte gömma dig mer för oss. Vi har fått så bra bemötande och stöttning av dem i Lund, det har verkligen gjort att vi känt oss bekväma och säkra i graviditeten. Inga frågor har varit konstiga och Filip har skulat vara med på de viktiga mötet. Nästa gång vi träffar läkaren som jag har haft där så är det vid kejsarsnittet. Jag är så tacksam över att fått denna hjälpen på vägen av så kunniga och trevliga personer. Jag ska in två snabba gången innan ks för att få kortisonsprutor bara.
Veckan innan ks och operation ska jag på inskrivningssamtal angående operationen. Vi har varit på möte angående kejsarsnittet och neo så nu är det operationens tur. Ska bli intressant och nervöst att höra vad de har att säga, hoppas inget som vi inte redan vet om. Jag får fundera på om jag har några frågor till dem nu eller väntar till efter operationen med dem.
Tre veckor kvar sedan är vi föräldrar, skrämmande, nervöst, spännande och lyckliga är nog fyra ord som kan sammanfatta känslan vi känner just nu. Tittar man hemma hos oss så är det inget som avslöjar vad som komma skall. Men det är med vilje att vi inte förberett något redan. Vi kommer börja titta på vinden hos föräldrar och handla lite nu så vi har vad vi behöver när vi kommer hem från neo. Men ska jag vara helt ärlig känns det nästan overkligt, även om jag känner lillens rörelser ganska ofta på dagarna.
Nu ska jag njuta i tre veckor av bara graviditeten och glömma cancer samt operation så länge.