I lördags gjorde jag och mamma klart världens finaste babynest. Vi är inte alls partiska i denna åsikten… Jag kan säga att det var inte helt enkelt men det blev bra. Vi lyckades bränna en symaskin så vi fick låna mormors gamla och som tur var fungerade den bra. Här kommer en bild på ovansidan.
Undersidan har ett annat tyg, mörkare blått med ljusa små blommor typ. När vi skulle få in vadden runt hela kanten fick pappa och lillebror också hjälpa till. Men vilken härlig känsla att ha gjort detta själva.
Jag fick frågan om jag kommer sakna de delar av mig som ska opereras bort. Om man ska vara ärlig så är det ju flera av de sakerna som är speciella för en kvinna. Men i nu läget har jag inte tänkt på om jag kommer sakna dem. Det enda jag vet just nu är att jag inte har något val och att det är skönt att det görs för att inte någon cancer ska kunna sprida sig. Jag kommer slippa oroa mig för att det kan komma tillbaka på något sätt. Men jag tror däremot (eller ganska säkert vet) att det kommer att komma ifatt mig så småning om, när mensen borde återkomma eller folk frågar om vi vill ha fler barn. Då tror jag att kommer sörja fast jag vet att detta är bäst. Allt får ta den tiden det tar och vi kommer uppskatta det vi har.