På bara några veckor vändes livet från en ganska rak sträcka till en väldigt kurvig berg och dalbana. Jag har oftast vetat vad jag vill och hur jag tar mig dit. Även om det har funnit hinder i min väg så har jag kunnat hitta min väg genom att ta redan på fakta och information och sedan lägga ut vägen. Men denna gången blev det svårare och jag har får lita mycket mer på folk i min omgivning som jag både känner eller som jag inte känner. För att ni ska förstå bättre så backar jag bandet ett tag bakåt och försöker ge er lite bakgrund till min kurviga berg och dalbana. Det kan vara så att alla inte hänger med ändå och det är okej.
För några år sedan så sökte jag upp en gynekolog för att jag hade kraftiga menssmärtor. Där konstaterades det att jag hade endometrios och det var det som orsakade smärtan. Där kom första slaget som jag inte hade tänkt på kunde drabba mig, men det var inte så farligt när jag läste på om det. Mannen och jag tog till oss informationen och diskuterade fram och tillbaka vad det innebar och hur vi kunde hjälpa mig med smärtan. Allt var frid och och fröjd. Gynekologen frågade också om vi hade försökt att få barn och om vi ville det. Det kan nämligen vara svårt att få barn på naturligväg om man har endometrios. Här var vi överens om att det skulle skickas en remiss till RMC för att ta reda på mer. Allt frid och fröjd igen och livet rullade på.
Strax fick vi en tid till RMC som undersökte oss båda för att ta reda på varför inte vi kunde på barn på naturligväg. De konstaterade också snabbt att det berodde på min endometrios som satt på höger äggstock. Inget konstigt med det utan vi sattes upp i kö för att få hjälp. Samtidigt fick vi frågan om vi ville vara med i en forskningsstudie kring endometrios och graviditet. Givetvis ville vi det om det kan hjälpa någon annan. Nu var det ”bara” att vänta på att det skulle bli vår tur att påbörja IVF. Vi fick bra information och läste på lite själva så allt kändes frid och fröjd igen.
Nu var det vår tid att påbörja IVF med en massa sprutor och tabletter för att göra det så gynnsamt som möjligt. Vi fick hjälp av min mamma med några sprutor som skulle tas. Detta gången tog vi den korta vägen som de säger och tyvärr så lyckades det inte. Detta var såklart jobbigt men inget som egentligen förvånade oss om vi tänkte efter. Vi fick en ny plan att följa och blev insatta i den långa vägen. Den långa vägen innebar att jag skulle sättas i menopaus under tre månader. Som tur var detta under sommarlovet eftersom det påverkar kroppen lite med svettningar, humörsvängningar m.m. Jag blev dock inte så farligt påverkad men jag tackar ändå för semestern eftersom jag inte behövde balanserad det med jobbet. Ännu en gång så tackar vi mamma för hjälp med lite injiceringar som var läskiga att göra själv. Detta gången var det jobbigare och vi hade högre förväntningar även om vi var realistiska. Meningen med menopausen var att endometriosen skulle lägga sig lite och göra en mer gynnsam miljö för ett ägg. Efter flera månaders tabletter, sprutor och mental påfrestning så fick vi reda på att vi lyckats och hade blivit gravida. Ett litet foster växte i magen på mig och vi var överlyckliga. Vid första ultraljudet på RMC såg man att min endometrios hade förändrats av hormonerna och man ville ha extra kolla på det under graviditeten samt använda mina resultat till forskning. Man skrev in mig på gynekologen för extra koller och eventuellt skulle man behöva skrapa endometriosen under graviditeten men absolut inte säkert utan det kunde man göra efteråt. Med all den information vi fick kände vi oss på banan igen och bara lyckliga över fostret som växte.