Mobiltelefoner. Bara man säger ordet så känner alla något. Alla har en relation till den på något sätt. De flesta av oss äger en egen. Men vad tycker vi om dem egentligen? Jag vet att jag är ganska beroende av min, tyvärr. Jag har den givetvis inte på mig på arbetet men när jag har lunch så hämtar jag den direkt. Utöver de så har jag alltid den med mig och jag tittar ofta på den. Det är precis som att jag alltid har något att göra om jag har den med mig. Men hade man inte det innan mobilen fanns då? Egentligen är det bara en dum tanke för jag klarar mig utan den. Tyvärr har vi/samhället gjort oss beroende av något som vi inte hade behövt vara beroende av. Inga barn föds med behovet av en mobil. Men vi skapar ett behov av en redan när de är små. Och varför gör vi det? Missförstå mig inte, det finns många bra saker med en mobil som underlättar våra liv. Jag tror dock inte att vi alla behöver hålla i dem och vara anträffbar på dem 24 h om dygnet. På våra jobb eller i skolan behöver vi oftast inte våra privata mobiler utan de är mer ett stör moment. Lika så när vi undgås med familj och vänner behöver inte alla sitta med sina mobiler. Jag tror att vi alla kommer ihåg vad vi åt även om ingen tog bild på det. Det har hänt även om man inte lägger ut det på internet. Vi har fått svårare att lära oss de sociala koderna som små eftersom alla bara är upptagna med sina mobiler. Många känner sig ensammare även om det är flera personer i ett rum, för alla sitter och tittar i sin egen mobil. Jag medger även att mobilen kan vara en avkoppling i en annan stressig miljö. Jag anser dock ändå att vi alla borde spendera lite mindre tid framför mobilen och börja se allt som finns runtomkring oss. Själv tänker jag göra ett ordentligt försök så får vi se hur det går.