På senare tid har jag läst flera artiklar och fyllningar till underbara personer som finns där för olika personer med handikapp någon gång i veckan. Det kan vara du som tränar ett innebandylag, arbetar på ett LLS boende, undervisar dem i skola m.fl. Ni gör ett underbart arbete när vi träffas dessa handikappade och arbetar med dem. Tyvärr tycker jag att de riktigt hjältarna lätt kommer i skym undan och inte får den uppmärksamhet som de förtjänar. Jag pratar med er som har ett handikappat barn, syskon och barnbarn. Ni finns där varje dag från det att barnet födds och genom hela livet. Ni kar inte bara komma och gå som ni vill, utan ni lever i detta varje dag. Ni behöver vara starka 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. Ni kan inte bara packa ihop era saker och säga tack för idag vi ses i morgon. Ni är där varje morgon och fixar frukost, varje dag efter skolan och varje helg finns ni kring dessa personer. Jag vet att ni älskar dem och gör detta med glädje men jag vet också att det är riktigt tufft i perioder. Oftast vet man att det kommer innebära ett större ansvar under hela deras liv och de aldrig kommer blir lika självständigt som de andra syskonen och barnbarnen. Ändå blir ni inte rädda för detta utan tänker att det löser vi tillsammans. Jag vill bara tacka er för att ni finns och önskar att ni hade fått mer uppmärksamhet. Det är mycket tack vare er som dessa handikappade barn/vuxna klarar sig igenom livet och får ett underbart liv. Ni är riktiga hjältar i enligt mig, glöm aldrig det!