En blindtarm mindre i världen

Vaknar med ont i magen och tänker att det ger med sig, det brukar ju magont göra, eller? Min magont brukar alltid ge med sig i alla fall utan att man måste operera bort något. Men i måndags ville den inte ge med sig och jag var tvungen att åka in till sjukhuset, med ambulans. Mamma tyckte det var för riskabelt att köra  in mig själv, vilket jag tackar henne för. Första gången i en ambulans alltså och i samband med det passade jag på att få en allergisk reaktion också, men det fixande ambulanspersonalen bra. Det gjorde fruktansvärt ont i magen kan jag säga er så jag önskar inte att ni får uppleva det. Men i alla fall så misstänkte man blindtarmen eller gallan så jag blev inlagd på avdelning efter ett tag. Men att sova när man fått betapred en timme tidigare samtidigt som man har ONT i magen är omöjligt så jag studerade taket istället. Tack för att morfin finns att tillgå på sjukhus. Den ena läkaren efter den andra misstänkte blindtarmen mer och mer så efter ca ett dygn på sjukhuset och fyra läkare senare så bestämmer de sig för att operera mig mitt i natten. Kl 00.00 (ungefär) tar de ner mig till operationen och sedan minns inte jag så mycket förrän jag är på avdelningen igen med en blindtarm mindre. De gjorde ingreppet genom tre titt håll så det är ganska lugnt, det känns som jag har tränat magen för mycket bara och det är en mycket skönare känsla är tidigare. Nu ska jag bara vila mig lite innan jag är fit for fight igen. Tack Filip, mamma, pappa och Fredrik för att min följde med mig in och för att ni besökt mig när jag låg inne, det var skönt att ha er där. Och Niklas vi ville inte göra din orolig i onödan därför berättade vi inget förrän det var över, hoppas du förstår oss.