Idag smörjde jag in i mig med en hudkräm som jag bara använder när det känns rätt (låter kanske konstigt men sant). Varje gång jag tar av locket och börjar använda den så påminner mig doften om mormor. Det infinner sig en lycklig känsla i hela kroppen under tiden som jag använder den. Det känns som mormor är närmare än vanligt då, knasigt men sant. Det händer då och då att jag ”pratar” med henne och funderar på vad hon hade sagt eller tyckt. Det känns som jag har en kompis som alltid finns där och kan bolla tankar med mig. En som inte berättar vidare vad jag tänker och tycker, utan som vara finns där och är en trygghet. Men denna hudkrämen gör att känslan blir så verklig av någon anledning. Du tog för tidigt ifrån våra liv men du har alltid funnits med mig ändå och det är glad över. Eftersom du var tvungen att dö så tidigt är jag glad att du aldrig lämnade oss i hjärtat.