Har ni tänkt vad bra många av oss har det? Vi har någon/några som bryr sig om oss och finns där för oss. Vi behöver inte oroa oss för att komma hem till ensamhet. Vi behöver heller inte vara oroliga över hur den/dem där hemma är just idag. Är de fulla eller instabila, vi behöver inte ha den klumpen i magen på väg hem från jobb/skola. Jag är så lycklig över att jag slipper detta lidande, men jag lider med dem som har det så. Tänk att inte njuta över att arbetsdagen är slut, eller arbetsveckan utan att istället oroa sig över hur det är hemma. Det vi kan göra är att lyssna på och stöta dessa personer. Ta vara på det du har och njut av det!