Sitter på balkongen och lyssnar på musik. Har lagt en filt om benen som fortfarande är varm efter solens strålar. Det är vid sådana här tillfällen som jag älskar livet. Det är så skönt att bara sitta i soffan och njuta av livet, utan krav eller måsten. Jag har inget emot krav så länge jag får sådana här stunder i bland där jag bara kan vara. För mig får gärna jobbet och ibland fritiden också gå 190 bara jag ibland får stänga av. Jag gillar att ha och göra, jag är ingen som kan sitta på jobb och inte göra något, men visst tar det på en ibland. Men vad gör det när jag vet att jag kan slappna av och bara släppa allt senare. När våren hur har kommit lycker jag att de tillfällena till avkoppling kommer lite oftare. Det kan ha och göra med solen och temperaturen, men jag vet inte. En viktigt del är nog att det är ljusare längre så dagarna känns längre och jag får ut mer av dagen. När man kommer hem och det är mörkt ute känns det som man ska sova snart så det är inte lönt att göra något. Tack våren för att du är på väg.
Om några veckor ska jag hålla i en diktkurs på skolan. Vi ska ha estetvecka med lite olika estetutryck som eleverna ska få välja mellan. Vi hade ont om platser så vi behövde komma på fler aktivitet till eleverna. Av någon anledning sa jag att jag kunde hålla i diktskrivning. Alla bara kan du…. Ja, jag skriver lite dikter på fritiden så ja kanske. Det är så mycket som vi inte vet om våra kolleger och som de inte vet om oss. Jag har inte berättat för folk att jag skriver poesi för det brukar ha en sådan negativ klang, fast jag inte tycker det själv. Hej, på min fritid skriver jag dikter… Jag vet inte men det känns inte som det är något jag säger till folk. En anledning är nog att jag är för feg för att visa mina dikter för någon annan än min familj. Själv är jag stolt över dem och skulle gärna ge ut en diktsamling. Jag har inget emot att skicka in mina dikter till folk jag inte känner men det känns som jag blottar en del av mig själv om jag låter nära läsa dem. På något sätt så utgår ju dikterna från mig och mitt inre, det speglar mig i den stunden som jag skriver dem. De speglar inte mig som jag alltid är utan som jag kände och var just i den sekunden som jag skriv dikten. Jag har svårt att skriva en dikt om jag inte känner något speciellt. Just nu postade jag en av mina egna dikter på min facebook sida, bara för att visa för mig själv att det inte är så farligt. Givetvis valde jag en som inte speglar mitt inre så mycket. Men jag är stolt över att jag skriver dikter och är glad över att jag ska hålla i en diktkurs på skolan.